Sammanfattning
I en artikel från 2014, publicerad med History Compass, efterfrågade Margrit Pernau forskning som undersöker väven mellan känslohistoriska metoder och rum. Hon argumenterade för att "kroppar befinner sig alltid i rum och därmed bär de avtrycket av de rum som de rör och har rört sig genom." Nu, nio år senare, undersöker den här studien utvecklingen inom fältet känslohistoria för att föreslå att emotionella metoder ger värdefulla möjligheter för forskare av bebyggelsemiljöer och adderar ytterligare insikter som kan utöka gränserna för urbanhistoria. Pernaus tes utvidgas genom teoretiska och metodiska muskler från affektteori och slaveri- och genusstudier. Koncepten atmosfär, rekonstruktion och kritisk uppfinning används för att undersöka nya vägar för forskning som kan förstå och analysera marginaliserade grupper inom urbanhistoria. Den utforskande analysen testas sedan på en makrofallstudie om sociala processer inom den irländska diasporan i 1800-talets Melbourne och Chicago och en mikrofallstudie av ett pietistiskt barnhem i 1800-talets Stockholm. Tillsammans visar de på angreppssättets möjligheter att gå bortom rumslig-känslomässig tillsyn och nå motstridiga och alternativa strategier och upplevelser.