Sammanfattning

20 svensk-judiska överklassbegravningar mellan 1870 och 1939 presenterade genom ritualer och musikval olika kombinationer av judiska, borgerliga, kristna, nationella och moderna tillhörigheter. Tillsammans framförde de en fragmenterad judiskhet inför en delvis icke-judisk publik, delvis bistådda av icke-judiska solister, musiker och griftetalare. Begravningsgudstjänsterna tog plats i synagogan, på gatan och på begravningsplatsen, och dessa platser var därmed placerade i ett konceptuellt gränsland ("frontier") för judisk/icke-judisk interaktion.  De fungerade som tillfälliga, offentliga rum för omförhandlingen av den judiska överklassens position i det svenska samhället. Judiska överklassbegravningar skapade därför en tillfällig samexistens mellan judisk särprägel och nationell tillhörighet.