Atmosfärer av den andre

I den här artikeln använder jag konceptet atmosfär för att analysera olika källor relaterade till sakraliseringsprocessen av den ortodoxa synagogan Adass Jisroel i moderna Stockholm. Med synagogan som utgångspunkt undersöker jag känslobaserade landskap kopplade till synagogans inofficiella sakrala platser i ett pietistiskt barnhem och en biograf, och hur dessa påverkade inomjudiska relationer. Platsernas materiella komponenter skapade olika känslor för olika besökandes kroppar: dess ortodoxa medlemmar ämnade att skapa ett rum för religiös kontinuitet och gruppintegritet, reformerade gäster andrefierade medlemmarna, medan fattigare ortodoxa judar kände sig alienerade. Genom att analysera dessa multipla känslobaserade upplevelser länkade till materiella förändringar av arkitektoniska strukturer förklarar jag, för första gången, hur den ortodoxa minoriteten upplevde både skörhet och stabilitet i Sveriges huvudstad från 1870 till 1940-talet. Genom denna studie föreslår jag att konceptet atmosfär ger fältet känslogeografi konceptuella muskler för att utforska både tystade minoritetsröster och rollen av bebyggelsemiljö i att skapa känslor som formar, cementerar, motsäger och förändrar de hierarkiska landskap som inofficiella sakrala platser är lokaliserade i.